”Vem kan segla förutan vind” är en älskad svensk folkvisa med rötter i Svenskfinland, troligen från Åland.
Den går i moll och 3/4-takt, vilket ger den en melankolisk och vaggande karaktär.
Innehåll
Ursprung och historia
Inledningsraden i visan återfinns i femte strofen av en 1700-talsvisa, ”Goder natt, goder natt, allra kärestan min”.
I sin nuvarande form publicerades ”Vem kan segla förutan vind” första gången 1909.
Text och tema
Visans text består av två verser som reflekterar över separation och saknad:
Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin
Utan att fälla tårar?Jag kan segla förutan vind,
– Vem kan segla förutan vind?
Jag kan ro utan åror.
Men ej skiljas från vännen min
Utan att fälla tårar.
Denna tematik är vanlig i sjömansvisor, där separation från nära och kära ofta skildras.
Användning som vaggvisa
Tack vare sin lugna melodi och känslosamma text har ”Vem kan segla förutan vind” blivit en populär vaggvisa. Den sjungs ofta för att trösta och vagga barn till sömns, och dess enkla struktur gör den lätt att lära och minnas.
Moderna tolkningar
Genom åren har visan tolkats av många artister, både i Sverige och internationellt.
En känd version är duetten mellan Nina Lizell och Lee Hazlewood från 1971, där de framförde sången på både svenska och engelska.
Sammanfattning
”Vem kan segla förutan vind” är en tidlös folkvisa som fortsätter att beröra med sitt enkla men djupa budskap om vänskap och separation.
Dess vackra melodi och universella tema gör den till en skatt inom svensk musikkultur.
Hitta fler populära vaggvisor!