Har du funderat på vad som egentligen menas med att vara en curlingförälder? Kan man vara en engagerad förälder som bryr sig, utan att curla sina barn?
I den här artikeln resonerar vi kring vad det innebär att curla, överbeskydda eller skämma bort sina barn.
Vi diskuterar också några av de orsaker som finns till detta beteende, samt vilka effekter det kan ha på barnen.
Kolla in våra topp-10 böcker om barnuppfostran och föräldraskap!
Innehåll
Vad är curlingföräldrar?
Begreppet kommer av det uttryck som myntades av barnpsykologen Haim G. Ginott , som på engelska kallas för helicopter parenting. Begreppet syftar till då en förälder är överbeskyddande och hovrar över barnet och bevakar dess varje steg, som en helikopter.
Det svenska begreppet curlingföräldrar kommer från den danske psykologen Bent Hougaards uttryck ur hans text Curling-forældre & service-børn : debat om vort nye børnesyn från 2000.
Begreppet syftar till hur man i sporten curling sopar banan ren framför en sten, så att den ska glida friktionsfritt framåt mot mål. När någon kallar en person för en curlingförälder syftar den alltså på att personen tar bort alla hinder som är i vägen för sitt barn – barnet blir curlat.
I praktiken innebär curlingföräldraskap att vårdnadshavarna för ett barn lägger allt för stort fokus på sitt barn och tar hela ansvaret för barnets upplevelser och erfarenheter i livet; även deras fram- och motgångar.
Många skulle hävda att curlingföräldrar är sådana som överbekyddar sina barn, så att slutresultatet blir alltför kontrollerande, utöver vad vanligt ansvarsfullt föräldraskap innefattar.
Många gånger fortsätter ett sådant föräldraskap långt efter att barnet slutat vara i behov av så stor hjälp. Det är inte ovanligt att curlingföräldrar fortsätter att hjälpa barnen även upp i tonåren, eller till och med när de går på högskolan, med saker som de är fullt kapabla att klara av själv.
Det kan handla om att organisera delar av barnets liv, ta kontakt med barnets lärare, eller schemalägga aktiviteter åt sitt barn. Oavsett barnets ålder är det möjligt att vara en curlande förälder.
När barnen är små handlar det ofta om att följa med barnet hela tiden, lägga sig i barnets lekar och inte låta barnet leka själv eller ha tråkigt.
När barnet sedan börjar skolan kan en curlande förälder ofta försöka se till att barnet får gå i en klass med en viss lärare, eller bestämma vilka aktiviteter barnet ska syssla med, hjälpa till orimligt mycket i barnens skolarbete och till exempel göra större delen av läxorna.
Läs även vår artikel där vi resonerar kring vilken ålder det är lämpligt att låta barnen gå ut själva!
Varför curlar föräldrar sina barn?
Det finns flera anledningar till att föräldrar utvecklar ett curlande beteende. Några vanliga orsaker är:
Rädsla: Föräldrarna har en rädsla för att barnet ska råka ut för negativa konsekvenser om de inte rycker in för att hjälpa till. Föräldrar kan till exempel vara rädda att barn ska få dåliga betyg i skolan, inte få vara med i fotbollslaget, eller att som vuxna inte komma in på en utbildning eller kunna få ett jobb.
Föräldrarna kan se det som att det är deras fel om barnet inte lyckas, och att de då borde gjort mer för att hjälpa. Realistiskt sett är de saker som dessa föräldrar försöker förhindra, ofta inte så farliga som de kan kännas. Barn klarar sig även om de stöter på motgångar i livet.
Ängslighet: Föräldrar kan också vara allmänt ängsliga över situationen i världen. Oroligheter, ekonomiska svårigheter, arbetslösheten i samhället och så vidare, kan göra att föräldrar försöker kontrollera sina barn och beskydda dem mot sådant som är hotfullt.
Det kan finnas en tro eller förhoppning om att det går att skydda sitt barn från risken att bli besviken, eller sårad.
Pressen från andra föräldrar: Vissa föräldrar kan titta på andra familjer där relationen till barnen är överbeskyddande. Då kan det uppstå en känsla av press att också skydda de egna barnen på samma sätt.
Vi vill inte känna oss som sämre föräldrar än någon annan, så vi anstränger oss för att vara minst lika involverade i barnens liv som andra runt omkring oss. Det uppstår en slags skuldkänslor som kan leda till ett curlande av barnen.
Överkompenserande: Vuxna som själva känt sig oälskade, eller inte har fått den uppmärksamhet de önskade som barn, kan komma att överkompensera när de själva blir föräldrar.
Att ständigt ge barnet uppmärksamhet och försöka lösa varje litet problem som uppstår är en kompensation för något som fattades i ens egen barndom.
Hur påverkas barn av att bli curlade?
Vanligtvis sker curlande med goda intentioner. Det är ofta svårt att hitta en balans mellan att vara engagerade och bry oss om våra barns liv, och att bli för kontrollerande och lägga oss i mer än vad barnen faktiskt behöver.
Föräldrar som är djupt engagerade i sitt föräldraskap gör många saker som är bra för barnet. Det kan leda till exempelvis:
- Ökat självförtroende
- Känsla av att vara älskad
- Möjlighet att växa som person
Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att barn lär sig väldigt mycket även av att göra saker på egen hand. Om vi hela tiden på grund av rädsla försöker skydda och hjälpa barnen, går de miste om möjligheten att lära sig nya saker och bli rikare på egna erfarenheter.
Även ur misslyckanden finns lärdomar att hämta. Barn behöver få uppleva utmaningar och kunna klara av både fram- och motgångar i livet.
Negativa effekter av att curla sina barn, kan vara att barnen:
Får sämre självkänsla – Ditt barn kan, medvetet eller omedvetet, få en känsla av att du inte tror att barnet kommer att klara av saker på egen hand.
Inte lär sig att misslyckas – Barn som aldrig behöver träna på att misslyckas eller förlora, får svårare att hantera motgångar i livet. Det finns forskning som visar att barn som haft alltför beskyddande föräldrar har svårare att hantera stress och svårigheter i sina egna liv.
Löper större risk för depression – I studier som gjorts har man sett att barn som haft överengagerade föräldrar löper en större risk för att bli deprimerade eller uppleva ångestkänslor senare i livet.
Blir vana att få som de vill – Barn som under hela sin uppväxt fått hjälp inom alla aspekter av livet, från barndomens lekar, till läxor och betyg i skolan, kan komma att vänja sig vid att alltid få som de vill.
Det ger upphov till en känsla av att de har rätt att alltid lyckas, alltid få som dem vill och aldrig behöver stå ut med motgångar.
Får underutvecklade förmågor – Om föräldrarna alltid hjälper till, med allt från att knyta skor, packa väskan, tvätta och städa, till att administrera hela skolgången, trots att barnen nästan är vuxna, så uteblir möjligheten för barnet att själv lära sig alla dessa förmågor.
Hur kan man undvika att bli en curlingförälder?
Att vara förälder är en utmaning. Vi vill vara där för våra barn, men vi vill också att de ska växa och lära sig ta ansvar för sina egna liv.
Vi behöver ha både det lilla barnet och dess behov i åtanke, men vi behöver också ha en vision för den vuxna människan vi försöker uppfostra.
Däremellan kommer barnet att behöva genomlida utmaningar, motgångar och i viss mån smärta. Det som gör det svårt är att dessa motgångar, och den smärta, som barnet känner, också blir vår egen.
I praktiken handlar det dock om att tillåta barnen att kämpa och försöka på egen hand, att låta dem förlora och bli besvikna och att ta sig igenom sina egna misslyckanden.
Låt barnen göra allt som de är fysiskt och mentalt förmögna att klara av! Påminn dig själv om att ta ett steg tillbaka ibland.
Låt barnet ha tråkigt, låt det vara svårt och låt barnet kämpa. Vi kan vara ett stöd och en tröst när det är som jobbigast, men vårt jobb är inte att se till att barnen alltid lyckas, eller att de aldrig får uppleva motgångar.
Målet är trots allt att fostra starka, självständiga barn, som är motståndskraftiga nog att ta sig an alla de utmaningar det innebär att vara människa.
Avslutningsvis
Som avslutande tankar till denna diskussion om curlingföräldrar, är det viktigt att framhålla att föräldraskap inte kan utformas lika för alla. Varje barn är unikt och kan kräva olika nivåer av stöd och vägledning.
Medan vi strävar efter att hitta en balans mellan att stödja och ge utrymme för självständighet, bör vi också förstå att barn med särskilda behov, inklusive de med NPF-diagnoser, kan kräva en annan strategi.
Det som kan tyckas vara överbeskyddande handlingar för ett barn, kan vara nödvändiga för att möta ett annat barns specifika behov. I ljuset av detta, är det avgörande att vi avstår från att döma andra föräldrar utan att förstå deras unika situation och de utmaningar de möter.
Vi kan bidra till en föräldragemenskap fylld av förståelse, där vi lär känna våra egna barn och respekterar andra föräldrars situation. Det bidrar till att bygga en mer empatisk och inkluderande värld för alla barn att växa och blomstra i.
Här får du några handfasta tips på hur du kan få barnen att hjälpa till mer hemma!